Carrot Games

Fastklistrad framför TV:n tar jag mig fram i spelens fantastiska värld

Morotsskal: Mario & Luigi: Bowsers Inside Story 14 februari 2010

Har precis börjat spela Mario & Luigi: Bowsers Inside Story till DS. Jag har kommit en liten bit i det och börjar nu vänja mig vid själva gameplayet och knappuppsättningen. Det här spelet är lite speciellt för man styr både Mario och Luigi samtidigt med en knapp vardera. Så det blir mycket växlande mellan olika knappar hela tiden. I början tyckte jag att det var lite jobbigt för det är mycket man man tajma men nu har jag vant mig och det fungerar rätt så bra faktiskt. Det som är lite roligt med det här är också det att man får styra Bowser och han kan både slåss och spruta eld. Men nog snackat om själva spelet. Boxarten till det här spelet är helt underbar och det är egentligen det som den här blogposten kommer att handla om.

Ja, vad skall man säga om den? Det är minimalism när den är som bäst. Mario & Luigi är med och i deras ansikten kan man se dersas personlighet väldigt tydligt. Luigi som är lite feg av sig och hoppar till vid minsta lilla och Mario som klarar allting och som inte blir rädd för någonting. De har verkligen lyckats förmedla de känslorna bara genom en bild.

Också Bowser är riktigt stilig på det här omslaget. Det är rena linjer med stora tydliga svarta streck som gör det till en tecknad känsla. Ja, hela boxarten (förutom texten) känns handritad, vilket den säkert också kan vara. Helt underbart. Till detta har de också lyckats med färgvalet. I loggan är Mario-texten röd och Luigi-texten grön. Och underrubriken är gjord av benknotor. Allt detta lagt på en vit bakgrund som bryter av helt fantastiskt mot de i övrigt så färglada bilderna.

De har också lyckats att med små medel fylla ut det tomma utrymmet högst upp till vänster. Skulle inte den där Starlow:en funnits där skulle det ha sett tomt ut. Nu fyller den upp utrymmet trots att den är så liten och kompositionen blir perfekt.

Inom 2D-spelsbranshen brukar man prata om pixelperfektion. Jag skulle säga att det här är boxart-perfektion. Helt underbar!

Det här var bara framsidan och jag skriver inget om baksidan i det här Morotsskalet. Framsidan är så perfekt att baksidan känns överflödig att ta upp.

Annonser