Carrot Games

Fastklistrad framför TV:n tar jag mig fram i spelens fantastiska värld

2009 – The year of gaming 28 december 2009

Nu närmar det sig slutet av 2009 och det här decenniet. 10-talet är på ingående. Det känns konstigt att säga 10-talet men man vänjer väl sig. Det kändes också väldigt konstigt att säga 2000-talet vid milleniumskiftet men man vande sig och jag antar att samma sak gäller även med det kommande decenniet.

I det här inlägget tänkte jag skriva lite om året som gått. Det blir ingen numrerad lista över årets bästa spel eller nåt sånt. Det finns så många andra bloggar och sidor som skriver om det. Men någonting om spel måste jag ju skriva så jag tänkte bara skriva lite om de spelupplevelser som jag har varit med om det här året. Några av de guldkornen som jag har upplevt helt enkelt.

Det finns grymt mycket att göra i Burnout Paradise

För mig har det verkligen varit ”The year of gaming”. Dels har jag börjat skriva för Pricerunners spelblogg och fått möjlighet att spela en hel del spel som nog annars skulle gått mig förbi. Men jag har också köpt en Xbox 360 det här året och det har gjort att jag har fått ett otroligt mycket större spelbibliotek att välja bland när jag står i spelbutiken och skall köpa mig ett spel.

Ett av de absolut bästa spelen jag spelat i år är Burnout Paradise (ja, jag vet att det inte släpptes det här året men jag spelade det första gången det här året). Ett helt underbart spel och det är nog det spelet jag spelat mest på min xbox 360. Jag fick med det när jag köpte min 360 och tur var väl det, annars skulle jag nog inte plockat upp det. Bilspel är normalt sett inte min favoritgenre men Burnout Paradise rockar verkligen.

Två andra spel som jag säkerligen skulle ha missat är Broken Sword: Shadow of the Templars och Henry Hatsworth and the Puzzling Adventure. (Läs mina recensioner av dessa genom att klicka på länkarna). Jag hade inte alls hört talas om dessa innan de togs upp bland releasespelen i Spelradion. Det visade sig att Broken Sword var ett riktigt välgjort peka och klicka-spel och Henry Hatsworth en trevlig blandning av pussel och plattformande, även om det inte nådde ända upp till plattformsperfektionen i Mario-spelen.

Sen så har jag också spelat Borderlands och det visade sig vara rätt bra faktiskt. Hade ingen hype innan så det överraskade verkligen mig. Likadant var det med Modern Warfare 2. Kampanjen var helt fantastisk. Multiplayerdelen däremot gillade jag inte alls. Och jag vet att jag är ganska ensam om det då de flesta verkar rådigga just den delen av spelet. Kanske är flerspelarläge inte någonting för mig. Jag vill gärna ha spel med en tydlig början och ett tydligt slut, där jag skall ta mig från punkt att till punkt b. Och inte någonting som bara handlar om att samla på sig så många kills som möjligt.

Nu skall vi se, finns det någonting mer som jag glömt att ta upp? Jo, just det. Assassins Creed. Också det ett spel som inte släppts i år men som jag köpte bara någon någon eller ett par månader innan tvåan kom ut. Det skall bli mycket trevligt att testa tvåan eftersom jag verkligen älskade ettan.

Sen så får vi ju absolut inte glömma allt nedladdningsbart. Trials HD till exempel. Ett helt underbart motocrosspel med en grym fysik men som ändå hade vissa brister. Det blev alldeles för svårt väldigt tidigt i spelet.

Det nedladdningsbara spelet som jag har haft allra roligast med i år är Shadow Complex. De rockade verkligen fett med sina många likheter med Super Metroid och en otroligt snygg grafik. Helt klart en kandidat till årets spel, oavsett kategori.

Det var en del av mitt spelår. Och 2010 ser ut att kunna bjuda på en hel del godbitar de med.

Nu vill jag veta vad ni har haft allra roligast med i år?

 

Henry Hatsworth pussliga äventyr 01 juli 2009

Henry Ford hette en snubbe som levde för ganska länge sedan. Han grundade ett tämligen känt bilföretag (Du får själv lista ut vilket).

Jag läser på om Henry Ford på Wikipedia och ser där att Ford var de första som började använda löpande band-tekniken. Alltså att karossen och alla delarna som skulle bli en bil åkte fram på ett rullband där de monterades ihop.hatsworth_normal

Jag har spelat ett spel där huvudrollsinnehavarens namn är Henry. Det är dock inte Henry Ford jag syftar på även om det finns vissa likheter.

En av likheterna skulle vara det löpande bandet. I spelet jag har spelat byggs inga bilar på löpande band men fienderna som min Henry får möta under spelets gång kommer lite som på löpande band.

Det finns också ett pusselelement i själva spelet som man också skulle kunna förknippa med ett rullband. Det består nämligen av en hel massa klossar som sakta men säkert rör sig uppåt Alltså som ett rullband ungefär.

Men nog med babbel från min sida. Jag skall komma till saken, och det är nämligen detta att jag har spelat Henry Hatsworth in the Puzzling Adventure. Ett spel till DS som både är ett plattformsspel och ett pusselspel på samma gång.

I och med att DS:en har två skärmar har dessa kunnat användas på ett ganska så fiffigt sätt. Spelet är faktiskt rätt så roligt och jag skall inte säga så värst mycket mer för jag har skrivit en hel del om det på Pricerunners Spelblogg.

En recension alltså, där jag berättar varför Henry (inte Ford) ger sig ut på ett farligt äventyr, vem Weasleby är och varför just han vill åt samma sak som Henry.

Alla dessa svar får du genom att läsa recensionen på Pricerunners Spelblogg.

Vill du förresten veta vilket bilföretag jag syftar på i inledningen? Svaret får du genom att markera detta område ————> Ford

 

Den senaste tidens spelskörd, mina första intryck 12 juni 2009

Yes! I´m Back.

Jag har inte skrivit på några dagar. Dels på grund av att jag har gjort annat men också att jag känt lite skrivkramp de senaste dagarna. Men nu är jag tillbaka igen och skrivande flyter på fint känns det som.

Jag har ganska nyligen börjat spela några olika spel och jag tänkte i det här inlägget dela med mig av några av de första intrycken ifrån dessa.

DSC00040

Henry Hatsworth in the Puzzling Adventure: (DS)

Ett spel som blandar traditionellt pusslande med plattform. Två av mina favoritgenrer i samma spel. Än så länge känns det riktigt roligt. Kul att de vågar blanda två helt olika genrer på det sätt som de gjort. Det återstår bara att se om det håller i längden eller om det blir för enformigt.

Grand Theft Auto: Chintown Wars: (DS)

Första GTA-spelet på DS. Det känns riktigt lovande. Man gör olika uppdrag så som att sno bilar, förstöra byggnader och langa knark. Det verkar finnas väldigt mycket att göra utöver själva huvudstoryn och de har integrerat pekskärmen på ett smart sätt.

Street Fighter IV: (Xbox 360)

Jag var riktigt pepp på det här innan jag testade det. Sen när jag testade det så kändes det svårt att komma in i. Svårt att tajma in slagen och attackerna. Men jag antar att det är ett spel som tar ett tag att komma in i och lära sig de olika karaktärernas olika färdigheter. Jag har inte spelat alls särskilt mycket av det än så spelupplevelsen kan säkert växa ju mer tid jag ger spelet.

Det var några av mina intryck. Har ni spelat något av de spelen jag nämt så får ni gärna droppa en kommentar och säga vad ni själva tycker.